Vladimir Kaminer
Militärmusik

»Trots min ungdom hade jag lyckats ackumulera allt negativt som var möjligt för en sovjetmedborgare. Jag var ingen riktig ryss, eftersom det stod jude i mitt pass, ingen Komsomolmedlem, lite av en hippie och en passiv dissident. Jag drack alkohol med okända och försökte, så fort det gavs en möjlighet, tjäna svarta pengar. Kort sagt: ingen dålig början.«
Vladimir Kaminer

Här introduceras den ryske författaren Vladimir Kaminer, sedan 1990 bosatt i Berlin. Han har på kort tid blivit en av Tysklands mest lästa författare. Med halsbrytande humor och stor charm skildrar han sin uppväxt som outsider i Sovjetunionen på 1980-talet. Koreografer och psykopater, dåliga poeter och småväxta rockstjärnor, suputer och homosexuella officerare alla möter man i Militärmusik.

KRITIKERRÖSTER

»Kaminer är fullständigt lysande i sin genre, i det lite kåserande korta formatet. Så jävla roligt kan det ju inte ha varit i Sovjetunionen… Jag har inte skrattat så mycket på länge.«
Katarina Wikars, Kulturnytt, P1

»Vladimir Kaminer ställer en säker diagnos på sitt forna hemland. Han kan samtidigt konsten att underhålla. Texten rymmer många komiska poänger mitt i svärtan. Satiren är frisk och bitande. Några stycken bär också en symbolisk laddning som leder tankar till sovjetisk 20-talslitteratur.«
Gert-Ove Fridlund, Hallandsposten

»Militärmusik är en sorts sovjetisk Populärmusik från Vittula. Även hos Kaminer blir rockmusiken det som väcker huvudpersonen ur hans existentiella vilsenhet och ger tillvaron mål och mening.«
Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet

»Hans humor kan vara drastisk som Mel Brooks, men bakom det lätt forcerade finns den sorg som redan barnet kände, då det genomskådade de ”hjältar” som världen firade. Humorn blir ett sätt att upprätta en egen instans i en förljugen värld. Även som ”sociologiskt” dokument har Kaminers bok stort intresse. Vid mitten av åttiotalet bestod rockscenen bara i Leningrad av åttahundra band. De unga balanserade på gränsen mellan öppen opposition och passivt motstånd. De levde ”i valfiskens buk” för att tala med Henry Miller.«
Göran Lundstedt, Sydsvenskan

»Det kan ju inte ha varit så urkul i verklighetens
Sovjetunionen men när författaren kåserar över sin
ryska barndom, han är född 1967, så får man sig
ett gott skratt.« Lovisa Lönnebo, Go’ kväll, SVT