Valerij Panjusjkin
Vargtimmen. Berättelsen om de ukrainska flyktingarna

image»Den här boken handlar om människorna som fick sin tillvaro krossad när Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari 2022. I boken möter vi en sjuksyster, en markforskare, en gardinförsäljare, en hivaktivist, en taxichaufför, en barnhemsföreståndare, Roma och Julia, och många, många fler. Jag tror att det är en rysk reporter som måste skriva om de här människorna, som ett första steg i den botgöring och gottgörelse som Ryssland är skyldigt Ukraina.« Valerij Panjusjkin

Vargtimmen är berättelsen om flyktingarna och deras strapatser och om volontärerna som skyndade till undsättning från hela världen, men också om oss själva och vår egen syn på flyktingar. Ingen av personerna i boken var beredda på att de skulle bli tvungna att fly. Det är framgångsrika, välbärgade, yrkesarbetande människor. Ingen hade ens tänkt tanken, och så visade det sig att vem som helst kan bli flykting – till och med medborgare i landet från vars armé flyktingarna flyr.

Fredstiden är över.

Ur boken: »Viktoria Svetlitj ska resa iväg med dottern, men får tårar i ögonen vid blotta tanken på att hon måste lämna kvar det gamla pianot och, inte minst, alla blommor. Lägenheten är full av blommor. Orkidéer, citrusträd, palmer. Viktoria har gröna fingrar, som det heter, och får allt att växa. Viktoria sätter blomkrukorna i vattenbad, men hur länge kommer de att vara borta? En månad? Ett år? Resten av livet? Hur som helst, blommorna kommer att vissna och dö, tänker Viktoria, men nere i porten stöter hon på en granne som föreslår att hon ska ställa ut blommorna i trappan. Grannen säger till alla som flyr från huset att de ska ställa ut blommorna i trappan. Själv ska hon ingenstans och vattnar gärna alla blommor så länge hon lever. En litet vardaglig uppoffring.«