Viktoria Amelina

Dom hittar hem

Av författaren till Se kvinnorna se kriget.

I en gammal lägenhet i Lviv flätas tre generationers liv samman: en före detta sovjet­överste, hans döttrar, barnbarn – och en pudel vid namn Dom, som ser mer än någon annan. Genom hundens blick framträder en stad och en familj som bär på flera lager av historia: krig, fördrivningar och omvälvningar. Väggarna viskar om dem som bodde där förut, på ett språk som ingen längre riktigt minns.

Med stillsam humor och djup medkänsla berättar Viktoria Amelina om människor som försöker hitta ett hem i ett land som ständigt förändras. Dom hittar hem är en roman om tillhörighet och glömska, om hur husen minns när människorna glömmer, och om kärleken som inte låter sig fördrivas. Romanen blev Amelinas stora genombrott 2017 och har hyllats som en av de mest gripande skildringarna av det moderna Ukraina. 

»Hennes hand stryker inte över de här väggarna, utan över några imaginära i en barack som kanske inte ens står kvar i utkanterna av Azerbajdzjans huvudstad. Det är nog till det bättre, man måste riva och bygga nytt. En gång, när vi fortfarande trodde att mormor var frisk och de satt och drack te sa hon till sin yngsta dotter: Det vore bättre att bo i ett nybyggt hus, någonstans i utkanterna. Och det berodde inte på gamla rör och vattenledningar, utan på att det då skulle ha varit bara deras hem. Låt vara i en lägenhet med lågt i tak, standardplanlösning och linoleumgolv. Men de skulle slippa främlingar som ringer på dörren och telefonsamtal till de förra ägarna: ›Vadå bor inte här? Det har ju alltid varit deras lägenhet!‹ Vissa människor uttalar ›alltid‹ med en sådan lätthet.
– Väggar minns allt, Marusia, säger Stormor plötsligt. Och riktat till översten: Ja, men jag kommer! Och så hostar hon och hostar. Men jag kan inte tro mina öron: vet verkligen Lilja det också? Och jag min uppblåsta typ som har gått och trott att det bara var jag som … att det bara var jag som visste att väggarna verkligen minns allt. Att det är ett faktum och inte bara något man säger.«
ur Dom hittar hem