Eva Vezjnavets
Vad söker du, varg?

»Jag läste Eva Vezjnavets roman och kände igen byn där jag växte upp. Hon väckte den till liv i min själ.« Svetlana Aleksijevitj

»När man har förlorat allt kan det bara bli bättre«, tänker Ryna under resan till sin gamla hemby i södra Belarus. I Darmstadt hade hon jobbat på ett äldreboende tills hon fick sparken på grund av sitt drickande, och nu är hon på väg till mormoderns begravning. Darafeja blev 102 år och med henne dog den långa släktlinjen av »viskerskor« ut, även om byborna oftast hade kallat henne häxa.

Kvinnorna i familjen hade alltid respekterats och rådfrågats, men också fruktats och undvikits. De var tabu, oberörbara, och just därför hade Darafeja överlevt två krig och nio regimer, och gården hade aldrig konfiskerats. »Varför vill ingen ha något med oss att göra?« frågade Ryna en gång.

»Det är som om träsken och skogarna i trakten hade förgiftat människornas själar«, svarade mormodern och började berätta om levande och döda, om krig, pogromer och övergrepp, men också om kvinnorna som vet att livet alltid måste gå vidare, också när jorden har bränts till aska.