
ISBN 978-91-89906-53-2
Originaltitel Le sentiment des crépuscules
Översättning från franska Ola Wallin
Format 135×205 mm
Omfång 206 sidor
Omslag Ersatz
Grafisk form & sättning Ola Wallin
Utkom september 2025
Läsprov ->>
Clémence Boulouque
Innan dagen viker för natt
»En gång, vid ett av mina sista besök, tog jag med mig Salvador Dalí, den enligt min mening mest begåvade målaren i den yngre generationen och en stor beundrare av Freud, och medan jag talade med den sjuke gjorde han en skiss. Jag vågade aldrig visa den för Freud, för den klarsynte Dalí hade tecknat döden i hans drag.« Stefan Zweig, Världen av igår
En sommardag 1938 samlas en illuster skara i Sigmund Freuds tillfälliga bostad i London: författaren Stefan Zweig och surrealisten Salvador Dalí med sin hustru Gala och mecenaten Edward James. Alla bär de på sina egna historier och livslögner, och mötet utvecklas till ett kammarspel där den åldrade och svårt sjuke psykoanalytikern, utmattad efter flykten från Wien, blir katalysatorn som får samtalet att bölja mellan minnen, storpolitik, konst och personliga konflikter i skuggan av Europas annalkande katastrof. Och inom Zweig växer redan fröet till Världen av i går.
Kritikerröster
»Clémence Boulouque har med sin roman åstadkommit en fantastisk tidsmaskin – den förflyttar mig till just denna julieftermiddag 1938 och till just Freuds flyktingbostad i London. Boulouque manövrerar rattarna och spakarna på sin maskin med sådan elegans och stil att jag sväljer allt med hull och hår. Och njuter av det.«. Anders Q Björkman, Svenska Dagbladet
»Mon Dieu, quelle fête! Här en i sanning festlig roman av den franska författaren, forskaren, tillika judaistik- och Israelexperten Clémence Boulouque. En fantasi om ett historiskt möte i London 1938. […] Detta verk är en snurrande tidsmaskin, såväl en karusell i bjärta färger som en smältande klocka: både bus och/eller godis. Samt melankolisk sorg.« Nina Lekander, Expressen
»Språket flyter lätt och ledigt och som läsare kände jag mig närvarande hela vägen. Boulouque spelar skickligt med karaktärernas temperament och relationer, inte sällan blir det dråpligt. Det är mycket dialog förstås – när det gäller Dalí kanske mer monolog. Men här finns också en glidning i berättandet från gestaltande detaljer in i personernas subjektiva syn på det som utspelar sig, deras minnen, ruelser och tankar. Det är flinkt gjort och gör att det aldrig blir tråkigt…« Christian Munthe, Alba.nu

