Durs Grünbein

Kometen

I sin nya roman Kometen återvänder Durs Grünbein till den stad som mer än någon annan har präglat hans författarskap: Dresden. I centrum står författarens farmor Dora W. som växte upp i ett schlesiskt lantbrukarhem, som sextonåring kom till Dresden för att gifta sig med slaktarlär­lingen Oskar och överlevde eldstormen efter de allierades bombningar i februari 1945.

Genom Dora skildras hur stora skeenden påverkar dem som sällan lämnar egna avtryck i historieskrivningen, människor som lever sina liv i en vardag som gradvis mättas av nazismens språk, ritualer och normaliserade brutalitet tills dikaturen och kriget är ett faktum.  

Halleys komet, som passerade jorden 1910, blir bo­kens återkommande bild för det som är på väg men ännu inte kan förstås. En essäistisk roman om minne, skuld och överlevnad, och om hur konturerna av ett historiskt sammanbrott kan anas i det helt vanliga livet.

Ur Kometen:

»Med en grannkvinna från huset på Liliengasse – tant Trude, som barnen kallade henne, hennes enda förtrogna, med vilken hon hade slutit en pakt för den händelse att det värsta skulle inträffa – gick hon ofta på bio för att skingra tankarna. Och för att se journalfilmen med rapporterna från östfronten, där hon i visningssalongens mörker tappert höll ögonen öppna. Men där fanns ingenting som kunde ge henne något fäste i artilleriets dån, i pansarkedjornas rassel. Bilderna av de tyska divisionerna, som oupphörligt segrade och ändå sedan tvingades retirera, fladdrade förbi så snabbt att hon glömde att bland de grå stålhjälmsgestalterna försöka hitta den ende uniformerade man hon saknade. Till slut gav hon upp, lutade sig tillbaka i biostolen och njöt av det efterföljande längtansspektaklet, någon kärleksschlager med Marika Rökk eller Ferdinand Marian. På bio hade hon alltid kunnat koppla bort, föras hän till saliga nejder.«