Urszula Honek

Vita nätter

»Ett dunkelt skimrande kalejdoskop.« Die Zeit

Vita nätter är förlagd till en byvärld i Lägre Beskiderna i södra Polen, där samma människor, hus, vägar, åkrar, barer, kyrkogårdar och floder speglas av olika röster: Piloten, Andrzej, Henryka, Małgorzata, Hanna, Maria, Anielka, Zofia och andra gestalter tycks alla leva i skuggan av något redan inträffat eller snart förestående.

En drunkning, en eldsvåda, ett självmord, ett försvinnande eller ett övergrepp förblir oavslutade händelser i byns liv. Även de döda fortsätter att tala genom landskapet och genom de levandes minnen.

Poeten Urszula Honeks romandebut har hyllats internationellt för sin mörkt lyriska berättelsemosaik om isolering, identitet och längtan.

Ur Vita nätter:

»Det är tyst, bara en fluga som cirklar runt över färskosten som jag snart ska täcka över med en tygtrasa. Du vill också få en smakbit, lilla svarta fluga. Men vad för gödsel har du trampat i förut? Vilken hund har du ätit upp inifrån när den plötsligt dog framför kojan, och i sin sista stund tyckte den att någon klappade den på ryggen eller ropade på den? Du är som döden, du skiljer inte på människor och djur, salt och sött, inga färger ser du och inga namn minns du. Du kommer hit som om allt var ditt och alla hjärtan och levrar och ännu öppna ögon tillhörde dig. Himlen är stålgrå i dag, hettan börjar gå över, då ska jag sätta mig ner och titta. Allting här blommar som vanligt: malvorna, blomsterkrassen och rosenbuskarna, som om åren inte hade gått, frosten inte hade kylt ner träden och sorkarna inte hade gnagt på rötterna. Allt står kvar och blir rött och gult. Bina arbetar lika envist som vanligt, äpplena får färg, och plommonvecklarna borrar sina gångar fast de inte vet om de någonsin ska få veckla ut sina grå vingar med mörka fläckar och den tidiga eftermiddagssolens glöd ska falla på dem.«