Durs Grünbein
Atlantis barer.
Fjorton dykningar efter en versrad

Begreppet metafor är avlett från grekiskans metaférein (föra över, transportera), vilket i antiken mestadels innebar »per skepp«, så att själva sjöfarten blev en metafor för diktkonsten. Fartyget som symbol för uppbrottet, livets vågspel, tillhör sedan dess litteraturens mest bevingade bilder; havs- och djuphavsfantasier finner vi inte enbart hos Homeros och Melville, utan även hos Jules Verne, Baudelaire, T.S. Eliot, ja, rentav hos Dante. I fjorton »dykningar« undersöker Durs Grünbein fascinationen inför havet, inte bara i böcker, utan också på Paestums Museo Archeologico och på botten av Tyrrenska havet. »Tänk«, frågar sig dykarentusiasten, »om det skulle ligga mer än så bakom, en längtan till evolutionens vagga, till urhemmet för varje enskild dödlig cell?«

 

ERSATZ ESSAY
001 Durs Grünbein: Cartesianska dykaren
002 Georges Didi-Huberman: Öppna Venus
003 Jean Starobinski: Melankolin i spegeln
004 Durs Grünbein: Atlantis barer
005 László F. Földenyi: Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråt

 

KRITIKERRÖSTER

»Atlantis barer kallas denna märkliga, till formen tunna, till innehållet närmast
oändliga bok, utgiven i förlaget Ersatz avancerade och imponerande essäserie…  Som läsning är hans essä svindlande – och berikande.«
Curt Bladh, Sundsvalls Tidning

»Just så lingvistiskt och kulturhistoriskt hallucinatorisk är Grünbein när han är som bäst, och det är han i ”Atlantis barer”. Han släpar ett helt historiskt världsmuseums bråte in i läsarens egna drömmar, men lämnar klockorna utanför.«
Jonas Thente, Dagens Nyheter

 

RECENSIONER & INTERVJUER

Bernur 2012-03-17
Bensi 2010-11-08
NorrköpingsTidningar 2010-11-04
Start 2010-10-31