Andrej Platonov

Författaren Andrej Platonov (1899–1951) räknas numera såväl i Ryssland som annorstädes som en av de allra viktigaste moderna ryska författarna. Han debuterade 1922 som poet och fram till 1929 publicerades ett antal av hans berättelser, där han beskriver hur den lilla människan hamnar i kläm när en stor utopi skall förverkligas av en grym och byråkratisk maktapparat. Hans första berättelsesamling handlar om den statliga tvångsmoderniseringen under Peter den stores tid, den andra om Stalintidens tvångskollektivisering. På grund av den sistnämnda hamnade han i onåd och kunde därför under det närmaste decenniet inte publicera fler litterära verk. Under andra världskriget försörjde han sig som krigskorrespondent men skrev också noveller om kriget. En av dessa ledde till att han återigen drabbades av yrkesförbud. 1951 dog han i TBC.

På sextiotalet blev han delvis rehabiliterad, men hans två viktigaste verk, romanerna Tjevengur (1926–29) och Kotlovan (Grundgropen, 1930), som bägge handlar om den socialistiska utopins förfärliga förverkligande, publicerades inte i Ryssland förrän långt senare i samband med perestrojkan och Sovjetunionens sönderfall.

> Grundgropen (oktober 2007)
> Lyckliga Moskva (oktober 2008)
> Dzjan. En själ söker lyckan (april 2009)