|

ISBN
978-91-88858-21-4
ÖVERSÄTTNING FRÅN
RYSKA Lars Wiklund
FORMAT 130x210
mm
OMFÅNG 400
sidor
OMSLAG & GRAFISK FORM
Christer Jonson
ILLUSTRATIONER
43 privata fotografier och faksimiler
BANDTYP Inbunden
UTGIVNINGSÅR
Augusti 2006
> Bildgalleri
> Läsprov
Köp boken hos din bokhandlare
eller Internetbokhandel:
>
Adlibris
> Bokus
> CDON
> Internetbokhandeln
|
Vladimir
Gelfand
Tysk dagbok 1945–46.
En sovjetisk officers anteckningar
»Det är inte bara det ovanliga perspektivet
som gör Vladimir Gelfands postuma [dagbok] till en
läsupplevelse. Också den inre kampen, den moraliska
och politiska, hur man nu vill kalla den blandning av blodtörst
och medkänsla som rödgardisten Gelfand upplever
i mötet med de besegrade tyskarna, faller utanför
det gängse schemat. På gatorna ligger flyktingar
och amputerade soldater, föräldralösa barn
och tyska kvinnor som säljer sina kroppar. Gelfand
tar för sig.«
Per
Landin, DN
Den första privata dagboken av en officer
i Röda armén på svenska, skriven av Vladimir
Gelfand, en ung ukrainsk jude. Han tog sin tillflykt till
dagboken på nätterna efter striderna under framryckningen
mot Berlin. Som en sann krönikör undviker Gelfand
inte känsliga ämnen som bristande disciplin bland
de egna trupperna, ryska hämndaktioner, plundringar,
massvåldtäkter och andra övergrepp mot den
tyska civilbefolkningen.
Vid fronten upplever Vladimir Gelfand våld,
förstörelse och dödsfara, kamratskap och
småaktighet. I slutet av april 1945 drar han in i
Berlin som en av alla segrare. Under en tid utan fasta förpliktelser
söker han efter tillfällen att få komma
undan det trista kasernlivet. Han är ung, snygg och
belevad och söker kontakt med den tyska civilbefolkningen,
inte minst bland unga kvinnor. Hans frimodiga anteckningar
visar att förhållandet mellan de sovjetiska soldaterna
och tyskarna inte alltid präglades av hat, missförstånd
och övergrepp.
Gelfand tyckte illa om allt som hade med militären
att göra och bröt mot förbudet att umgås
privat med tyskarna. Han tog sina uppgifter i partiet och
som medarbetare vid en transportavdelning på stort
allvar, men efter krigets dödliga faror längtade
han efter »Frihet! Friheten att leva, att tänka,
att arbeta, att njuta av livet.« Den här önskan
ledde ofta till konflikter mellan Gelfand och hans kamrater,
som anklagade honom för bristande disciplin. Läsaren
får en unik inblick i tankarna och känslorna
hos en segrare ur Stalins arméer under och första
året efter Nazitysklands sammanbrott.
|